Norrlandsresan 24 juli - 3 augusti 2016

Vi passerade Sundsvall och Härnösand innan vi stannade vid Högakustenbron, Sveriges längsta hängbro.

Strax efter stannade vi till vid Skuleberget som vi besåg från nedsidan. Vi letade övernattning och bodde över i stuga i Docksta.

Dagen efter tog vi oss upp på Skuleberget från sydsidan med hjälp av linbana.

Skuleberget är en mätare av landhöjningen i Sverige. För ca 9000 år sedan var bara toppen av berget ovanför vattenytan. Det var världens högsta kustlinje. Nu är berget nästan 290 m högt.

I Bönhamn längre ut vid kusten hittade vi ett konstverk inhugget i berget. Det är en trappa som demonstrerar landhöjningen. Varje trappsteg motsvarar ungefär en generations ålder.

Litet fint kapell i det lilla samhället Bönhamn. Dimman drog in från havet så vi satsade på övernattning längre inåt land.

Passerade en plats som kallas Mannaminne. Kanske lite vanvördigt, men det är egentligen en stor samling av skrot av övergivet material från gångna tider. En otrolig samling av allt mellan himmel och jord på en yta som bara utökas.
Vi övernattade i Ullånger och for sedan till Örnsköldsvik där vi stannade till vid Själevads kyrka, där Gudrun är döpt.

Själevads kyrka ligger fint på en liten kulle. Placeringen har gjort att kyrkans form är ovanlig och koret vätter inte mot öster som brukligt utan mot väster. Kyrkan är åttakantig.

Kyrkorummet är ljust och brett och inbjudande. Man kommer nära  koret.

Vi for vidare till Mo kyrka i Molinden där Gudrun besökte familjegravar.

Mo kyrka i Molinden.

Här ligger Gudruns föräldrar och en bror som dog tidigt.

På samma kyrkogård ligger andra släktingar begravda.

Vi for vidare och körde först till Åsele där Gudrun har vuxit upp. Vi gjorde ett kort stopp i det regniga vädret innan vi fortsatte till Vilhelmina där vi fick boende i gamla kyrkstaden som är vandrarhem. Vi fick en stor lägenhet att disponera.

Nästa dag fortsatte vi norr ut längs vackra vägar. Vi körde längs Malgomajsjön men det var inte många kikhål genom all skog som växte utmed sjön.

Vi tog paus vid Trappstegsfallen innan vi stannade till vid Kultsjön nära Saxnäs.

Här finns ett fint vindskydd med grillplats och en gästbok att skriva i.

Målet för dagen var Saxnäs, som det visade sig inte bara var ett vandrarhem.

Här finns stort hotell i 5-våningsbyggnad, pool, rehab avdelning, sjuksköterska mm och vandrarhem.

Fin utsikt över Kultsjön från rummet. Bra klass på vandrarhemmet, som troligen var avsett för något annat tidigare. Vi stannade två nätter.

Morgonen därpå tog vi bilen till Satsfjället där det fanns en bra vandring "lämplig för barnfamiljer och pensionärer". Vädret var blandat och blev ganska svalt när solen hade försvunnit. Vi hade matsäck med oss.
Efter vandringen tog vi bilen till Fatmomakke, som är en kyrkstad för samer och nybyggare.

Kyrkstaden används två gånger om året och här finns många privata kåtor med hänglås. Vi kunde räkna ihop ett 20-tal kåtor som syntes i skogen. Förmodligen många fler.

Kyrkan i Fatmomakke med kyrkorum och dopfunt.

Efter Saxnäs tog vi Vildmarksvägen mot Stekenjokk. Vägen går på över 800 m höjd och är inte öppen på vintern. Vägen går nära den norska gränsen.
Vi avsatte rätt många timmar på att vandra i den fina och lättgångna terrängen. Vädret var strålande med nästan ingen vind alls.

Nästa mål var Stora Blåsjön, som ligger i Jämtland.

Sjön är en av Sveriges djupaste sjöar. Det ligger stora avlagringar i sjön som lär komma från när sjön reglerades. Stränderna är ganska lösa och materialet ger lätt vika när man går på det. Vattnet var mycket varmt den här dagen. Väl över 20 grader gissade vi.

Vi fick tag i bra boende, det enda lediga när vi kom. Bra lägenhet med balkong med den här utsikten. Ica butik intill.
Nästa dag blev det långkörning till Storulvåns fjällstation. Vi körde på bra vägar men också sådana som var förberedda för ny beläggning. Max 50 km/tim på stenkross! Efter att vi passerat Östersund körde vi E14 mot Trondheim och kom fram till stationen vid 6-tiden. Massor av bilar på parkeringen. Vi hade inget bokat. Fick plats i logement, två våningssängar med förhänge för rummet. Vi blev ensamma i vårt. Vi provade nya bastun med utsikt över fjällen, mixat. Provade också iskallt dopp i kar. Vid 8-tiden fick vi plats i köket där vi förstärkte vår medhavda matsäck med nykokt pasta. Igenmulet väder och svalt.

 Morgonen därpå mötte vi Gudruns son Erik som med sin äldsta dotter Sara skulle vandra från Storulvån till Sylarna och Blåhammaren. De hade tält med sig. Regn nästan alla dagar.
Gudrun och jag vandrade sedan norrut mot Ulvåtjärnstugan, som ligger halvvägs till Blåhammaren. Det regnade lätt hela dagen. Vi gick till vadet vid stugan. För bekväma för att ta av oss kängorna och vada över valde vi att äta matsäcken där och sedan gå tillbaka till Storulvån. Vi var ute i ca 4 timmar. Tillbaka vid stationen vid halvsextiden. Vi såg bergfink med ungar vid nedfarten till stationen. Nu hade vi fått bättre boende med eget rum med dusch och toalett. Bastade och åt sedan middag i matsalen.
Nästa dag började vi hemfärden och valde att köra genom Norge istället för genom Härjedalen.

Den bekanta spången vid Storulvåns fjällstation

Vi for till Trondheim, som jag aldrig besökt och nu fick chans att se den berömda Nidarosdomen.
Vandrade också längs vattnet och såg den gamla fina bebyggelsen.

Vi fortsatte genom Norge och övernattade i Oppdal på hotell Skifer. Efter att ha klarat oss igenom Oslo med bara en timmes försening p g a felskyltning körde vi in i Sverige över Svinesundsbron. Stannade till i Nordby köpcenter där det finns ett Rasta motell. Vi hoppades på tur och fick, efter viss tvekan, det sista lediga rummet.
Vi åkte in till Strömstad för att se oss omkring lite grann. Besökte jättestort Systembolag och jättestor godisbutik.

På hemvägen besökte vi goda vänner till Gudrun som har sommarställe i Bovallstrand.

Vi blev bjudna på lunch av Mona och Hans.

Sedan åkte vi till nästa bekant till Gudrun. F d arbetskamrat som startat stenugnsbageri nära Hunnebostrand. De har drivit det i 10 år och verkar vara mycket framgångsrikt.

Mena Mekan och Gudrun.

Puh, det blev en lång resa med härliga upplevelser och många möten.

Berlin 31 mars - 3 april

Vi reste från Göteborg med Rolfs buss. Flera passagerare hoppade på längs vägen så till slut blev vi 50 i bussen. Det var en helt ny buss från Setra som gick på sin första resa. Setra ägs av Mercedes.

Resan gick över Öresundsbron till Danmark och sedan till Gedser för färjan till Rostock. Vi kom till Berlin klockan 8 på kvällen.

Nästa dag var det guidad tur med bussen till olika platser i Berlin. Vi hade en svenskspråkig guide, Annika,  som dock är tyska. Hon talade felfri svenska!
Vi började vi med att titta på den del av muren som står kvar vid Mühlenstrasse längs Spree.

Här finns alla typer av dekorationer och konstverk.

Också den berömda bilden när Bresjnev kysser Honecker.

Vår guide Annika som ledde oss på en 4 timmar lång tur i Berlin. Hon fokuserade mycket på hur Berlin har varit en delad stad som nu försöker byggas ihop till en stad. Stora arbeten pågår hela tiden sedan murens fall 1989. Än finns många områden i centrala staden som kan utnyttjas. 

I samband med ombyggnaderna i staden måste man hantera grundvattnet som ligger väldigt nära ytan. Därav dessa rörledningar som syns på många ställen.

Riksdagshuset såg vi bara från bussen, liksom de vita korsen som sitter som minne av dem som omkom när de flydde från öst till väst.

Vi gjorde också ett stopp vid de nordiska ambassaderna som gått samman till en samlad anläggning. 

Varje land har sin egen byggnad inom ett omgärdat område.

En skiss på hur de nordiska ambassaderna ligger placerade inom området. Från vänster Danmark, Island, Norge, Sverige, Finland och längst ned till höger en gemensam byggnad.

 Vi besökte också Olympiastadion där Hitler triumferade 1936 med storstilade parader. 

Olympiastadion sedd från klocktornet.

Klockan i tornet.

På sedvanligt bussresemanér erbjuds det fika vid lämpliga ställen.

Vår chaufför.

Efter guideturen lunch på hotellet och sedan egen tid. Gudrun och jag valde att promenera bort mot Kreuzbergområdet för att titta på en del platser som Carl-Johan Vallgren nämner i sin bok Berlin på 8 kapitel. Det blev en lång vandring. Vi stannade till vid Görlitzer Park och drack en öl bland ungdomarna.

En fin vårkväll i Berlin.

Monumentet över judeutrotningen. Ett storslaget minnesmärke som täcker ett helt kvarter. Över 2000 betongklumpar är utlagda, i olika storlekar och varierande höjd. 

Brandenburger Tor

Berliner Dom

Herr Ampelmann, de annorlunda ljussignalerna från östra Berlin. Numera en liten turistattraktion.

På kvällen gick vi på konsert i Philharmonin där normalt Berliner Symphoniker spelar. Den här kvällen var det Deutsches Symphonie-Orchester Berlin som framförde tre stycken. Vi satt ganska högt upp men kunde se hela orkestern i den lite märkliga konsertlokalen.