11 - 13 maj 2015.
Först skulle vi besöka Gränna för att gå på Andrémuséet. Vi hade alla läst Bea Uusmas bok om Andrés polarexpedition: Expeditionen: min kärlekshistoria. Nu ville vi se utställningen på Grännas museum. Sedan ville vi besöka Visingsö, Kjell och Håkan hade inte varit där tidigare. Jag hade varit där för längesedan. Kjell tog med fika för resan och första stoppet blev campingplatsen Prången i Ulricehamn. Det blåste kallt från sjön så vi tog skydd bakom några stugor.
Vi parkerade på torget mitt i Gränna. Där ligger museet och där ligger Grennaskolan, riksinternat.
Torget lutar ordentligt ned mot Brahegatan som är huvudgatan i samhället. Till vänster ses lite av det stora huset som är en del av Grennaskolan. Vi gissar att flaggorna representerar de elever som går på skolan nu. Från vänster, Sverige, USA, Vietnam, EU, Thailand, Förenade Arabemiraten.
När vi kom in på Andrémuseet hittade vi denna flagga som vi inte sett tidigare på detta sätt. Det är "den förenade svenska och norska flaggan" med unionsmärke. (Källa NE).
På museet finns en kopia på "Örnen" som producerades inför Jan Troells film om expeditionen. Här visades också nyfunna bilder som förmedlar vilket stort och omfattande projekt det var att bygga startplatsen på Svalbard.
Per Brahe står staty på torget i Gränna. Den gula byggnaden är Grennaskolans huvudbyggnad.
Per Brahe var under sin tid en av Sveriges godsrikaste svenskar. I sitt grevskap Visingsborg byggde han Visingsborgs slott. Han anlade också Gränna.
På väg till Visingsö i en helt nybyggd färja, med stor lastkapacitet.
Vi körde från färjan mot vårt vandrarhem och passerade många fina trädgårdar med blommande fruktträd och fina gräsmattor. Alla gräsmattor var uppseendeväckande välklippta. Det stod klart när vi såg robotgräsklippare på nästan varje matta.
Fruktträden blommade magnifikt i alla trädgårdar men vi såg också nyanlagda fruktodlingar anpassade för maskinell skötsel.
Vi var de enda gästerna på det stora vandrarhemmet och hade matsalen för oss själva. Vi improviserade en lätt supé på kvällen med hjälp av frusen pizza inhandlad på Coop-butiken som hade öppet till 22. Ingen av oss hade tidigare provat denna rätt men blev positivt överraskade att den smakade så bra. Gott vin bidrog till intrycket.
Vandrarhemmet består av minst 10 stugor av denna storlek. Vi hade varsitt dubbelrum i det här huset. Det gula huset är kök, matsal och TV-rum. Allt var i fint skick och välordnat.
Frukosten åt vi på en restaurang tillhörig en konferensanläggning 150 m från vandrarhemmet.
Tänkvärda ord att begrunda på väg till frukosten.
Vi tittade också på fågellivet och besökte Ersdalskärret i norra änden av ön. Här finns fågeltorn som vi använde för att spana av vattnet. Vi såg vitkindade gäss, gravänder, kricka, rödbena, skrattmås och sothöna.
En sevärdhet att besöka var den stora silvergranen, som står i ekskogen ungefär mitt på ön. Den var 39 m hög när den senast mättes för ca 10 år sedan och omkretsen är ca 4,6 m att döma av den här bilden.
Vi intog lunch på Solbackens restaurang nära hamnen, stekt strömming med potatismos. Gott! Vi var i gott sällskap med 2 busslaster folk i vår ålder som skapade ett mäktigt surr i restaurangen.
Intill restaurangen ligger Visingsborgs slottsruin. Hur det såg ut när det var klart kan man se på modellen som finns utställd på Visingsö museum. Slottet började byggas på 1570-talet med material från Alvastra kloster, men blev klart först på 1660-talet. Slottet var centrum för släkten Brahes grevskap. När grevskapet drogs in 1680 övergavs slottet men användes som fångläger under stora nordiska kriget och Karl XII bidrog med ryska krigsfångar från sina fälttåg.
Vi passade på att besöka Visingsö bibliotek som ligger inne på konferensområdet. Det är en annorlunda byggnad, ritad av Carl Nyrén och byggd av ek från Visingsö.
Fin atmosfär inne i biblioteket. Det var öppet men obemannat.
Bibliotekets entré. Fasaden är obehandlad. Carl Nyrén fick det nyinstiftade Träpriset för "god svensk arkitektur".
I det här fina huset åt vi vår frukost på mornarna och bakom huset ligger biblioteket.
Vi besökte ryska kyrkogården, som bara var en gräsmatta omgiven av höga träd. Där har nu detta minnesmärke satts upp organiserat av ryska ambassaden i Stockholm. Det är utfört i kraftig polerad granit.
Innan vi lämnade Visingsö tittade vi på Kungseken. Den var inte så lätt att hitta men trädet i mitten är det. Den har fått namnet eftersom den har en så fin krona. Överhuvudtaget är ekarna på Visingsö annorlunda än de vi är vana att se på fastlandet. De är mycket högstammiga och kronan börjar inte förrän långt upp.
Vi var nöjda med besöket på Visingsö och njöt av lugnet och stillheten.
