De långa skuggornas land

Jag hörde en passus ur en dikt av Tranströmer som jag inte har hittat tillbaka till. Kände att det är just den tiden nu. En solig decembermorgon tog jag min kamera och åkte ut i markerna för att leta efter skuggorna. Bilderna i huvudet är ofta starkare än de man kan hitta i verkligheten. Några bilder tog jag med mig hem.

Frida Kahlo

Barbro och Bengt kom och hälsade på oss för att se Frida Kahlo-utställningen på Göteborgs konstmuseum. Vi åkte in på lördagen i storm och regn, parkerade nära och tog oss fram i vinden till ingången där vi fick stå i kö för att köpa biljetter. 100 kr i inträde och 60 kr extra för att se utställningen med Jan Lööfs bilder. Det var inte lätt att hitta utställningarna som var placerade på olika ställen i det stora museet.
Frida Kahlo har ju blivit en ikon efter sin död och det har ju hjälpt till att marknadsföra utställningen som faktiskt inte innehåller så många verk av Frida Kahlo. Men några av hennes självporträtt var ju mycket fina. Det fanns också några foton med Frida Kahlo i olika klädslar från de indianska folken som bor i Mexiko. Inte heller verken av Diego Rivera var många. Det mest anslående var porträttet av mecenaten Natasha Gelman, som tillsammans med sin man samlade på sig dessa konstverk och det är dem som nu är utställda i Sverige.
Utställningen med Jan Lööfs bilder var härlig med hans underfundiga och humoristiska bilder som han underhållit många med genom sina barnböcker. 
Efter museet fikade vi på Evas Paley tillsammans med andra göteborgare.


Inspirerade av ämnet för helgen pysslade Barbro och Agneta med hjälp av servetter.