Gårdagen var vi bjudna till Sturessons på Idö (en gammal lotsstation utanför Västervik). Sturessons är gamla fjällvandrarvänner från ungdomen och Uppsala. Vi har fortsatt tur med vädret och gårdagen var en av de bästa sommardagarna. Vi hämtades vid Horns brygga för en snabb färd till ön. Vår egen båt fick ligga kvar vid bryggan. Vi har nyss kommit hit och jag har inte kört den ännu i år...
Efter fm-kaffe i trädgården tittade vi på deras nya fastighet i byn som Solveig varit delägare i genom arv. Nu har Lennart köpt den andra halvan. Huset behövs för att kunna ta emot alla barn och barnbarn som alla vill komma till Idö på sommaren.
Vi vandrade runt på ön. Det var rätt stilla en sådan här eftersommardag.
Jag hade en lång pratstund med Solveigs bror Håkan i solen på bryggan, som berättade om hur han njöt av att vara på havet på morgnarna. Han brukade skjuta sjöfågel: ejder och alfågel, han stöjade ål bland skären och fiskade gädda i "höttern" (tången). Idag har ejder och alfågel försvunnit, ål får han inte fiska och gädda tar han då och då. Dåtidens näringsfångst har försvunnit.
Vi åt härlig middag i trädgården och tittade sedan på Lennarts bilder från vår fest i vintras.
I helt stilla sjö blev vi så småningom skjutsade tillbaka till fastlandet i Idö 7, Solveigs föräldrars gamla båt, som underhålls och gör fin tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar